oj, lät lite emo men ah, ni som känner mig vet att jag är långt ifrån självdestruktiv och annorlunda.
eller, jag kanske är annorlunda, kanske är jag inte precis som alla andra,, men det lämnar jag till er att bestämma.
man kan ju faktiskt vara annorlunda på ett bra sätt,, men egentligen, vem är jag att säga att någon är annorlunda på ett bra eller dåligt sätt? finns ju ingen i världen som kan bestämma över hur en annan människa ska vara, tycka eller känna och ändå är vi så jävla bra på att placera folk i olika fack,,
hennes klädstil är knasig, hans tankesätt är helt galet, hon ser jävligt annorlunda ut och han, han är bara allmänt konstig,,
varför är det såhär? egentligen..
alla dessa människor har vi jävligt lätt att snacka om, och för det mesta, tänker inte säga alltid men jävligt ofta så är det dåliga saker vi säger om dem,,
men vad vet vi om dem egentligen? inte ett jävla skit, det är vad vi vet.

ja, hon kanske inte har sån jävla mainstream stil som alla andra och vill kanske inte vara en kopia av någon annan,, men vem ger oss rätten att dömma ut henne för det?
vem vet, hon är kanske astrevlig och har en helt galen humor som man dör av skratt till? men det får vi aldrig veta om vi inte ger henne en chans och ser förbi alla våra ytliga ideal.
och han, vars tankesätt är helt galet,, han är förmodligen hur smart som helst och bara för att vi är för dumma för hans funderingar och verkligen inte kan förstå hur han tänker så blir han automatiskt nördstämplad och ingen vill vara med honom,,
varför ska det vara så?
han är säkert den där genomschyssta killen vars tankesätt är banbrytande och en frisk fläkt, som kommer bli något så mycket större än vi nånsin kan ana.
han är säkert en helt perfekt vän man alltid kan lita på och som alltid finns där när man behöver, men bara för att vi är för dumma och slöa för att lyssna på något vi inte ens vill försöka förstå så får han inte chansen att visa det..
det är sjukt, minst sagt, hur våra hjärnor kan bli så fixerade vid utseende och andra ytliga saker,,
varför inte ge varenda människa chansen att visa vad de går för?

när jag läser vad jag skrivit, vill jag inte vara en del av det "vi" jag beskriver, utan jag vill hellre vara den där snubben med banbrytande tankesätt eller hon som vågar stå ut med en helt egen klädstil, vara någon som trots alla ideal och ytligheter ändå går sin egen väg, vågar stå ut och skiter totalt i vad andra tycker om just det..

och nej, jag säger inte nu att jag inte vågar gå min egen väg och stå upp för vad jag tycker, för det är just precis vad jag gör och tänker fortsätta med, men jag menar att kanske ha en egen annorlunda klädstil, (för det är ju faktsikt så tråkigt att de flesta ser väldigt lika ut även om man inte köper samma kläder från samma butiker), och sticka ut från mängden på det sättet..

frånochmednu så ska jag verkligen försöka att tänka på vad jag just skrivit och försöka ändra mitt sätt att bemöta människor man alltid ansett "annorlunda".
tycker faktiskt ni borde göra detsamma!

herregud vad det blev långt, jag tänkte egentligen bara berätta att min rygg typ är paj och svullen på höger sida och att jag har svårt att andas, och att om det inte blir bättre så blire lasarettet..
men det blev lite mera än så, faktiskt ganska mycket mer, men ah det kändes viktigt just nu så det fick bli som det blev!

godnatt iaf!

/ fior